Under seminariet Serierna, konsten och livet - Hur arbetar bibliotek och skola med samtida serier? presenterades ett panorama över seriernas historia från japanska samurajskildringar till dagens grafiska romaner.
Kristina Kolehmainen, chef för Serieteket i Stockholm beskrev hur vi idag talar om tre olika seriekulturer, den europeiska, den amerikanska och den japanska. Mycket av den amerikanska seriekulturen har fått fotfäste i Sverige. Detta har bland annat tagit sig uttryck i att manga har fått större spridning, jämfört med andra japanska serier. Enligt Kolehmainen uppfattas manga i Japan mer som skräpserier. Där står istället den så kallade gekiga för den mer kvalitativa seriekonsten. Att vi ser mer manga än japanska serier av högre kvalitet beror just på att mangan är mer kommersiell och säljer i större upplagor i USA och Sverige.
Mer format än innehåll
Begreppet serie är föremål för en rad olika definitioner. Kristina Kolehmainen gav några grundläggande byggstenar för vad som utgör en serie, utifrån den amerikanske serieforskaren David Kunzles definition. Det ska vara bilder i sekvens, bilden ska vara överordnad texten eller helt utan text, materialet ska vara tryckt och en tecknad serie ska kommunicera med läsaren.
På svenska bibliotek brottas man med problematiken kring klassificeringen av serier. En klassificering som många gånger tar mer fasta på formatet än själva innehållet. Detta får den praktiska följden att en del serier helt enkelt hamnar på fel plats i biblioteket.
Behövs mer kunskap
Fredrik Strömberg, ordförande i Seriefrämjandet och kursansvarig för Serieskolan i Malmö kritiserade också synen på serier som något som ska locka till annan läsning. Han berättade om hur han på ett bibliotek mötte entusiastiska bibliotekarier som hade placerat serierna längst in i ett hörn av biblioteket och uttryckte samtidigt en förhoppning om att serieintresserade läsare skulle ta en ”riktig” bok på vägen. Den så kallade mjölkpaketslogiken.
Även om det har skett en gradvis förändring när det gäller seriernas kulturella status och det blivit en alltmer etablerad konstform, menar Fredrik Stömberg att det fortfarande finns spår av gammal moralism som ser serier som skadliga. Han ser också att serier ofta blandas med andra konstarter, som graffiti och inte som en konstart för sig. Enligt både Kristina Kolehmainen och Fredrik Strömberg behövs det mer kunskap. Det handlar om att bättre kunna generebestämma och placera serierna där de hör hemma. En biografi kan exempelvis vara mer än en skriven text.
Text: Fredrik Swedemyr